Att våga vara sig själv

Hej Alla Michaels blogg läsare.

Jag som sitter bakom tangentbordet just nu är en av Michaels klienter. I över ett års tid har jag varit i kontakt med Michael för personlig vägledning och healing. Mitt nästa steg i utvecklingen är att få skriva här om mina erfarenheter och även starten på något eget. Så häng med och ta kontrollen över eran egen energi och det ni sänder ut. Det är du som skapar ditt liv och vad du vill uppnå ingen annan.

För att ni ska få en förståelse av vem jag varit och vem jag är idag, så skall ni få en kort resumé om mitt liv. De delar jag väljer att skriva om är mitt val och ingen annans. Jag hoppas det finns en förståelse för att man inte får veta allt.

Hela min barndom har präglats av att jag varit annorlunda. Att va född på 90talet som barn som såg och hörde det som inte går att förklara, det var inte enkelt. Dessutom så levde jag mina första år med att va tvungen att vända och vrida på varenda krona. Pappa jobbade skift och fackligt och var inte hemma jätte ofta, mamma jobbade i samma stad som jag växte upp och fick ta ett större lass hemma. Hela min uppväxt och skolgång blev jag mobbad för att jag varit annorlunda. När jag var barn vågade jag inte ta plats, jag var mest för mig själv för att inte göra mig ovän med någon. Som barn förstår man inte vad spirituellt och andlighet är, inte minst när ingen i ens närhet förstår. Som 10-11åring hörde jag röster med ett gammalt svenskt språk. Jag såg saker som inte gick att förklara. Jag har upplevt mycket från den mörka sidan under min uppväxt. Jag har alltid varit farfars tjej och när han gick bort år 2010, då rasade stora delar av min trygghet. Den maskulina energin runt mig från barndomen kanske inte har varit det den borde. När jag var 12-13år så gick mina föräldrar skilda vägar och min icke så närvarande pappa blev ännu mindre närvarande. Jag tar inte någons parti men att vara tonåring och bara duga när det skulle se bra ut, den känslan blev ett obehag. Som person har jag alltid gått min väg, försökt passa in men ändå levt i rädsla. När det Var det jobbigt ringde jag farfar. Min farfar var min stora trygghet på pappas sida. Den som aldrig gav upp och som samtalade på ett sätt som fick andra att lyssna på vad jag sa. Om jag satt i ett hörn i ett mörkt rum och inte vågade visa världen vem jag var så var det farfar som kunde locka mig därifrån med kärlek istället för att slå bort allt i rädsla. Oavsett vad så har jag alltid varit en ja sägare. Säger ja fast jag borde sagt nej sagt nej fast jag vill säga ja.

För isch 10år sidan så var jag på en medial kurs för att lära mig stänga ned. Kontentan av den kursen blev att jag blev satt på en stol där mentorn sa att hon ens lever är ett under. De som förstår vad hon gått igenom skulle aldrig klarat att va kvar i livet. Det slutade med att jag inte lärde mig att stänga ned, utan det snarare blev värre och värre. Detta är en mini del av vad som hänt i mitt liv men också det som är av intresse just nu.

Jag har haft många olika jobb och aldrig känt mig trygg, behövd och att jag varit på rätt ställe. För snart 2,5år sedan kom jag i kontakt med två helt underbara grabbar. På detta jobb är jag kvar men min första arbetsdag så kom jag och den ene av dessa in på något och jag insåg det finns fler som upplevt liknande saker som mig. Någon som förstod vad jag faktiskt gått igenom. Det här blev starten på min egen resa. Det har inte varit enkelt snarare väldigt komplicerat i vissa lägen. Jag gjorde en stor utrensning av vem jag har i min närhet och vad jag vill ha. Det har varit tufft i omgångar, något släpper och något skaver men att inte kunna sätta ord på det. Processen har tagit tid och måste ha fått ta den tiden. Jag är evigt tacksam för att ha mött dessa grabbar för annars hade jag aldrig suttit och skrivit detta idag. Så läser någon av er detta så finns inga ord som kan beskriva hur tacksam jag är, så tack!

Något nu i efterhand jag med hjärtat kan säga är att jag absolut inte har mått bra. I mitt beteende har jag märkt att jag alltid handlat på försvar på grund av rädsla. Rädd för att bli sårad, förd bakom ljuset, alltid den alla snackar om och mycket mer. Om någon haft en god intention har jag sett det som att nej du ska inte få mer att snacka om. Jag har stött bort andra för att skydda mig själv. Idag när jag förstår varför jag handlade med den mörka sidan med negativa energier så inser jag att livet är inte svart eller vitt. Livet vill levas fullt ut med glädje och positiva energier.

Att skriva allt i text är svårt då jag känner mycket mer och vill utrycka mig i tal. Det jag vill dela med er är att ingenting är omöjligt. För er som läser hela inlägget och ni känner igen er så är detta ingen slump. Det jag vill lära er är att ta kontroll på era hjärnspöken (egot) och leva på jorden från vad som känns rätt. Alla är inte utsedda att driva stora framgångsrika företag. Vi alla har olika delar att jobba med och olika ”läxor” att lära oss. Men att leva med glädje här och nu oavsett om du vet vart du ska eller inte. Det gäller att inte va rädd, du kommer inte se hela bilden från start. Livets stora läxa är att leva med kärlek inifrån.

Oavsett vad så har alla er som läser detta egna val men går livet i samma cirklar så behöver ni lyssna inåt för att få svar på varför ni inte får annorlunda Resultat. Ni lever i kamp utan att veta för att ni går i samma spår av rädsla att inte våga möta det som skaver. Det är det som skaver som är jobbigt att ta hand om men nödvändigt för att hitta erat sanna jag. När kärleken växer inom oss så expanderar vi och nya resultat börjar synas. Det sker i små små steg när ni vågar stå kvar i besluten ni gör oavsett vad som händer runtomkring er.

För mig spelar det ingen roll om du gör en resa i dig själv eller att arbeta med energi i grupp. Det är samma tillvägagångssätt att du eller gruppen inte får andra resultat. Obalans i energin skapar stormiga förhållande, energi i balans skapar trygghet och glädje. Det är när du möter dig själv inifrån som den viktiga förändringen börjar.

Ingen är större än dig själv! Du har rätt att leva i kärlek och harmoni. Men du måste ta steget att leva det som känns rätt i dig.

Hoppas detta fick er att få en tanke, någon form av igenkänning. Lägg undan egot för en stund och fråga dig själv om jag satt strandad på en öde ö, ensam med vatten och mat. Vem är jag? Vad känner jag? Kan jag va kvar i min egna energi utan att känna sorg,rädsla, negativitet, oro, ångest?

Det är detta jag vill ni reflekterar över. För det är i erat stilla rum ni kan börja skapa eran resa. Att ta steget ut i det okända kan kännas skrämmande. Men det är så värt det när ni kommer i mål.

Ha nu en jättefin dag oavsett när ni läser detta. Jag önskar er allt gott så kommer nästa steg en annan dag.

Med Varma Hälsningar

Malin